Läsa böcker.

Åh vad jag ser fram emot att börja läsa denna bok i en av mina elevgrupper på Älvbrinken, Sorsele.

Vi kommer att läsa den lättlästa boken ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman. Som tur är finns det eminenta kollegor där ute i vårt avlånga land som gör bra arbeten om SVA elevers läsning som de dessutom delar med sig av! Som detta: Läraren Veronica Lundin Sköldqvist samt modersmålsläraren Yousef Alemi har gjort ordlistor på svenska och persiska till boken ”En man som heter Ove” Veronika har sagt att det är ok att jag delar hennes arbete.

Arbetsmaterial med bilder.

Länkar till ordlista på svenska och persiska. Sidan 5-14.

Länk till ordlista på svenska och persiska. Sidan 14-25

Övriga böcker jag läser med elever just nu är ”Kärlek är ett substantiv” av Johanna Immonen samt ”Dagboken” av Annelie Drewsen. Dagboken finns även på dari och somaliska samt andra språk.

Jag håller med den lärare som sade till sina elever att hon hade världens bästa jobb, för då fick hon göra det som var något av det bästa hon visste: att läsa böcker!

I ett forum för svenska som andraspråkslärare på Facebook fick jag tips på två TV serier. Dels den populära TV serien ”Skam” (2015) som utspelar sig på en gymnasieskola i Norge och den betydligt äldre serien ”En ö i havet” (2003) som i filmen utspelar sig 1939 och miljön i filmen är till stor del förlagd till Göteborgs skärgård.

Läraren Susanne Angwald Brunke tipsade att hon visat två avsnitt av serien ”Skam” och jämförde den sserien med handlingen i ”En ö i  havet”. Eleverna fick i uppdrag att  jämföra kvinnors och invandrares situation, nu jämfört med då. Hon berättar att en elev tyckte att den judiska flickans situation i filmen ”En ö i havet” var bättre än den norska flickans.

Om TV-serien ”Skam” säger två 25+ tjejer som ”maratontittade” på serien under julen 2016 att de anser att de norska skolförhållandena ”mer liknar de amerikanska” än de svenska. De tyckte även att i serien ”Skam” fanns det saker de kände igen från den egna skoltiden (i Sverige) och att serien är väldigt bra.

Serien ”Skam” riktar sig till ungdomar som är 15 år och äldre men har lockat även en äldre publik.

TV-serien ”Skam” finns i tre säsonger. Den första säsongen, Säsong 1, innehåller sammanlagt 11 avsnitt, och den kretsar kring Eva Mohns liv, med Evas kompisgäng – Noora, Vilde, Sana och Chris – i andra centrala roller. En stor del av säsongen handlar om Evas turbulenta förhållande med pojkvännen Jonas. De går den första terminen på en gymnasieskola i Norge. Det är en serie om vänskap, sex, alkohol och fest. Just dessa ämnen kan vara lite känsliga att ta upp i en Språkintroduktionsklass. Jag har haft flickor i mina elevgrupper som lämnat klassrummet när det varit killar med i klassrummet och de skulle titta på filmer om vänskap, kärlek och relationer. Även vid andra tillfällen har det hänt. T.ex. när jag har visat den tecknade filmen ”Draktränaren”. De två tecknade huvudkaraktärerna i den filmen pussar varandra. Våra kulturer är olika och för tjejer kan filmer där de pussar på varandra vara alltför utmanande att se tillsammans med pojkar. Samtidigt är det viktigt att visa att i Sverige är detta en demokratisk rättighet, att alla har rätt att se en film utan att ta hänsyn till vilka andra som ser den.

Jag frågade läraren som visat ”Skam” om hur det gått för henne att visa filmen i sin elevgrupp och hon menar att det går bra.  Hon beskriver att hon har elever med olika religiösa och etiska bakgrunder, men ger mig tipset att de första avsnitten av ”Skam” kan vara mer lämpliga att visa än några avsnitt längre fram i serien.

Här kan du se Första programmet av ”Skam” på SVT play. (19 minuter).

Med i serien finns även karaktären Sana. Om hennes roll berättar skådespelaren:

Iman Meskini som spelar Sana anser att en viktig beståndsdel som de har gemensamt är att de båda är troende muslimer. Hon tycker att det är kul att rollen som Sana har blivit en förebild för muslimska tjejer. Det är mycket grunden till att jag tog rollen som Sana i Skam. Jag har en liknande uppväxt som Sana. Jag tycker att Sana är rolig, men det är inte jag! ”Det är en påhittad karaktär” säger hon. Iman pluggar arabiska och Mellanösternstudier på Universitetet i Oslo och spelar basket på hög nivå.

Read More →

Jag vill tipsa på en pedagog, Malin Carlsson om du inte ”tittat in” hos henne ännu. Hon bloggar om bland annat genrepedagogik men även annat skolrelaterat. Här skriver hon tips på undervisning utifrån UR:s utbud på nätet. Om kompisar och värdegrunden sociala PP på hennes skola.

Här beskriver hon sin PP vägg och hur hon undervisar om och skriver narrativ genre med sina elever. Väldigt tänkvärt är detta där Malin bland annat utvecklat Anna Kayas resonemang om språkliga mål för undervisningen.

För att få till livs lite mer forskning och mer omfattande information om genrepedagogik så är dessa två olika föreläsningar  intressanta. Dessa föreläsningar är delade av Pedagog Värmland. (Från den 11 feb. 2016). Föreläsaren vi får lyssna till vid namn Britt Johansson har bland annat varit med och författat boken Låt språket bära, genrepedagogik i praktiken som för många är en form av ”bibel” i undervisningen av genrepedagogik.

Första delen av Britt Johanssons föreläsning om genrepedagogik. Hon vittnar om en märkbar utveckling av SVA elevernas både läs- och skrivförmåga. Till en nivå ingen, inte hon helelr trodde kunde vara möjlig. (1 timme).

Andra delen. Om hur man gör när man undervisar genrepedagogiskt i klassrummet. Här får du höra hur man arbetar i klassrummet med genrepedagogik och hur man lär barnen skolspråket samt om cykeln för undervisning och lärande, det som brukar kallas cirkelmodellen.

Med dessa bevis på skolutveckling och elever som når målen och har bra resultat på NP.. ja med fantastiska resultat! Vad jag inte annat än kan undra över är varför i hela fridens namn inte fler skolor arbetar som man gör på Knutbyskolan? Med genrepedagogik?

Den andre föreläsaren är en av mina favoriter:) Josefin Nilsson.

Hon kallar sin föreläsning för Språk text och lärande.  Cirka 26 minuter in i föreläsningen. Josefin är en eldsjävel! Men en otroligt sympatisk och inspirerande sådan. Jag undrar: varför blir man så ofta kallad ” för ambitiös” när man strävar efter att vara professionell? Hennes ”resa” som lärare är väldigt intressant. Även hur hon, som jag tolkar det, lärde sig att ”hoppa över djävulsgapet”.

Josefin Nilssons föreläsning nummer 2.

Det här tipset på undervisning tycker jag ser spännande ut. Progressiv brainstorming hämtad från en av Gibbons böcker. Det är läraren, och läromedelsförfattaren Björn Kindenberg som tipsar på sin blogg, där han kallar sig Magister Björn.

genrepedagogik

Jag håller på att skriva en C-uppsats inom genrepedagogik. Jag har inspirerats till att skriva om genrepedagogik bland annat genom att läsa denna magisteruppsats av Anniqa Sandell Ring. Men det visar sig ju, precis som i så mycket annat, att med undervisningsmodeller är det sällan så enkelt att något så komplext kan definieras med ett ord. Genrepedagogiken, som det forskats om främst i Australien består, av tre olika ”steg” av forskning. Den vilar även på en rad vetenskapliga teorier. Om detta kommer jag att skriva mer om när jag fördjupat mig mer i dessa teorier via skrivandet i min uppsats.

En del av genrepedagogiken handlar om att skriva via cirkelmodellen, eller fyrfältaren. Det är en undervisningsmetod. Om denna metod har ”det utvidgade kollegiet” kollegan Anna Kaya skrivit ett bra blogginlägg. Cirkelmodellen- ett konkret exempel.

Cirkelmodellen i skrivande

Ett annat blogginlägg som Marika Nylund Ek har gjort beskriver hur man kan använda cirkelmodellen i berättelseskrivande. Så här beskriver hon bland annat varför hon använder cirkelmodellen: ”För andraspråkselever är det ett utmärkt sätt att arbeta språkutvecklande med hjälp av cirkelmodellen. Eleverna får en struktur och trygghet i sitt skrivande”. Jag har lånat bilden som visar stegen i cirkelmodellen från hennes hemsida.

Förutom cirkelmodellens metod för skrivande så finns det även läsutvecklingsmetoder. Den tredje och sista generationen i raden av forskning inom genrepedagogik heter Reading to Learn. Jag har precis börjat läsa en bok om detta som heter Learning to Write, Reading to Learn (R2L) och det som boken behandlar talar verkligen till mitt lärarhjärta. Nämligen att undervisa med den underliggande demokratiska tanken att alla barn har rätt att lära. Med denna metod menar forskarna att undervisningen leder till att fler elever verkligen utvecklas i klassrummet. Författarna till boken heter David Rose och J.R. Martin. (2012). Det här är Dr David Rose hemsida i Australien som handlar om denna metod. Här är en film som Anna Kaya delat om detta arbetssätt. (Med denna film kan du få en snabbkurs i Reading to Learn).

För att få lite mer information om hur det undervisas om, och utbildas i, RTL i Sverige så har jag lyssnat på denna föreläsning av Ann-Christin Lövstedt. Jag vet att jag har tittat på denna föreläsning tidigare och försökt efterlikna hennes sätt att undervisa på, som hon talar om i denna föreläsning. Men det är inte så enkelt, att bara ”fixa” detta på egen hand från en dag till en annan. Med en ”metod” (föreläsaren menar att i början är det mer som en metod) som denna kommer ett helt förhållningssätt. Som lärare måste man kanske tänka om nästan hela strukturen för hur man undervisar med texter. Dessutom måste det finnas tid att hitta texter ifrån olika texttyper och göra ett ”läsmanus”. Efter det ska eleverna tränas i att helt annat sätt att jobba med texter än vad som är brukligt, och det kan ta tid att få dem att se fördelarna med ett ”annat sätt att undervisa”. Har eleverna ingen skolbakgrund kan detta sätt att bli undervisad på kännas än mer konstigt, för det här sättet att läsa texter, och skriva texter är inte vad de föreställer sig att skola ”är”.

Här är ett klipp från Youtube där Dr David Rose tells us about the Literacy Program Reading to Learn. Detta klipp har Ann-Christin Lövstedt lagt ut. Enligt honom skulle denna metod kunna lyfta skolverksamheten och dess undervisningsinnehåll.

Jag kan även rekommendera att läsa detta blogginlägg av Anna Kaya, som handlar om att lära genom att läsa.

Jag hoppas att med mer kunskap om teorierna bakom cirkelmodellen och pedagogiken genom Reading to Learn, så ska det bli lättare att få med metoderna och det ”rätta” lästänket in i klassrummet. Jag tror mig veta att mina elever kan avkoda, läsa ut ord på ett korrekt sätt men jag upplever att de har svårare att förstå betydelsen i ordet de läser.

Så här har man arbetat med R2L i Göteborg. Samt i Malmö  där mängder av olika ämneslärare deltar. Det har även jobbats med metoden  via ett EU-projekt i Helsingfors, Tallin och Ovanåker.

reading_to_learn_modell_500

”När man liks önsk, ska man önsk mycke”  (Margit Lundmark).

img_0006 img_0007I min kommun Sorsele hade vi en ljusmanifestation den 24 november samtidigt och tillsammans med en rad andra platser i Sverige. Vi i Sorsele hade drygt -20 grader kallt. De cirka 50 personer som samlades denna kväll manifesterade mot den tillfälliga asyllag som röstades igenom i vårt land den 21 juni i år. Vi protesterade mot denna lag och mot att, som vi ser det, Sverige bryter mot internationella konventioner, Barnkonventionen.

Barn som kom till Sverige före den 24 november och som är under 18 år har många gånger fått uppehållstillstånd fram till dess de blir myndiga. Hotet om en framtida utvisning skapar en stor oro och är ett mänskligt resursslöseri. Vi anser att detta är ett slöseri, med mänskliga resurser, med skattepengar och med framtida arbetskraft. Det är också inhumant.

Migrationsverket kräver att de barn som flytt från ett land i krig, i ett land där uppemot en miljon människor lever i internflyktingläger i det egna landet, ska kunna bevisa sin ålder. När de inte kan det innebär det att de systematiskt skriver upp ungdomarnas ålder till 18 år. De blir därmed myndiga och vårt land behöver inte ta hänsyn till Barnkonventionen. Vi vet att detta innebär att många av ungdomarna kan skickas tillbaka till sitt ursprungsland utan att någon vuxen tar emot dem där.

Som en av våra ambassadörer för denna ideella organisation i Sorsele, Inger Stenlund, sa i ett tal till de uppemot 50 personerna som samlades i Sorsele denna kväll – Jag känner inte igen mitt land!

Vi lärare kämpar för att göra skillnad. Här ett reportage ur Skolvärlden.