Idag tänkte jag på denna dikt nedan i samtalet med en elev som försöker hitta sin plats i världen.
Jag tror på att som vuxen måste man våga stå för att vara precis det, vuxen, och sätta ramar. Det är inte alltid populärt, men jag är övertygad om att barn behöver ramar. Om vi vuxna ger dem ”tak och väggar” att förhålla sig till så växer både självtilliten och självförtroendet hos barnen.

“Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Hjalmar Söderberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation