AccountAnsvarsskyldighet. Vems fel är det att elever inte lär sig det de bör? Att elever inte får den kunskap de har behov av? Det är en fråga som ofta besvaras med: Det är lärarens fel! Eller, det är elevens fel!

Skolinspektionen har gjort en granskning på 15 skolor. De fastlägger att: Om en elev riskerar att inte nå kunskapskraven ska skolan anpassa undervisningen efter elevens behov. Detta kallas för extra anpassningar och skiljer sig från särskilt stöd, som är en mer omfattande åtgärd och därför ofta pågår under en längre tid.

Tillräcklig tid och kompetens är rektorns ansvar.
De ansvariga rektorerna har en avgörande betydelse för att elevernas behov av extra anpassningar ska tillgodoses. För att lyckas behövs riktlinjer och strukturer för kvalitetsarbetet kring särskilda anpassningar, samt en organisation där lärare och elevhälsa samverkar.

Under min VFU frågade jag många lärare om de ansåg att specialpedagogen/spec.pedagoger var en tillgång för läraren. Flera lärare ansåg att de hellre hade haft en kollega till, att det varit två pedagoger i klassrummet istället för att det fanns specialpedagoger att rådfråga. Under min egen lärarutbildning fick jag en inblick i det specialpedagogiska arbetet och vikten av att tänka att hur är varje elev en tillgång för resten av klassen? Där tror jag specialpedagogen har en väldigt viktig roll. Men, det är inte bara enkelt, detta med anpassningar för eleverna.

Om detta med individualiseringens dilemma samt om vikten av inkludering finns det två bloggar som jag anser är väl värda att besöka. Det är Specialpedagogerna Helena Wallbergs och Anna Bengtssons bloggar.

Helena Wallberg som bloggar under namnet Specialpedagogen, det inkluderande klassrummet, har bland annat föreläst om Formativ  pedagogik men även gett ut en lärobok i ämnet. Hennes film som jag länkat till, är en föreläsning, som hon kallar Från förmedling till förståelse, och i den tar hon upp några strategier hon anser att eleverna behöver för att klara skolarbetet. Helena har förutom föreläsningar, även fortbildning för lärare på skolor.

Helena skriver bland annat så här om Accountability, ansvarsskyldighet.

Accountability landar hos eleven eftersom det är eleven som inte funkar. Lösningen blir att sätta in extra anpassningar på individnivå utan att fundera över hur elevers förutsättningar både individuellt och på gruppnivå påverkas av skolans organisation, lektioners upplägg, gruppindelning, schematekniska lösningar, skolans metoder för att träna på det som är svårt och lärares bedömarkompetens för att ta några exempel. Tillämpningen av extra anpassningar utifrån individperspektivet gör att  accountability istället landar hos den individuella läraren. 

Vidare skriver hon:

Jag undrar om inte accountability är vår tids Lucifer som lurar oss att agera och analysera på sätt som förvärrar de problem vi tror oss lösa. Så fort det blir svårt dyker han upp, accountability, leder oss in på vägar som vi tror leder framåt men som har som syfte att göra accountability själv ännu mäktigare. 

I blogginlägget Accountability och individfokus blir en stor arbetsbörda förklarar hon detta uttalande och vad anpassningar gör för, och med, lärare och elever.

I en annan viktig fråga, elevhälsan, hänvisar Helena till kollegan Anna Bengtsson. Anna har skrivit ett inlägg om organisation av elevhälsan. Annas inlägg om elevhälsan är bland det bästa jag läst på länge!

För att citera: Med våra gamla rutiner hände det aldrig att elevhälsan fick in en anmälan om ett behov av att utveckla lärmiljön. Det hände aldrig att lärare tog kontakt med elevhälsan för att få hjälp med att stärka och bygga vidare på det som fungerar.  De anmälningar som kom in till elevhälsan handlade uteslutande om enskilda individer som det fanns problem kring.

Vidare beskriver hon:

Vi märkte att det var svårt att arbeta tillsammans och ta ett gemensamt ansvar för elevhälsoarbetet när lärare och elevhälsan arbetade var för sig och i separata mötesforum.

Fortsättningsvis berättar hon:

Idag försöker vi istället åstadkomma ett tvärprofessionellt lärande innan insatserna planeras utifrån övertygelsen om att lärande är grunden för förändring. På så vis ökar våra chanser att nå fram till en samsyn.

 Vilket underbart ord, tvärprofessionellt lärande.

Anna Kaya är en lärare, bloggare samt läromedelsförfattare väl värd att följa. Hon har skrivit ett väldigt läsvärt inlägg gällande utsatta skolors behov. Nu hänvisar hon till Rinkeby, men det är ett bra inlägg i skoldebatten gällande sjunkande PISA siffror och skolors behov av fler lärare. Hon tar bland annat upp behovet av en stärkt elevhälsa på skolor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation