Jag tänker tillbaka på läsåret och det lärande som pågått mellan mig och mina elever, men även på min egen utveckling som pedagog. Jag avslutar snart mitt femte arbetsår. Jag blev klar med min lärarexamen 2009. Utöver den har jag kompletterat med ytterligare 45 poäng svenska som andraspråk under tiden jag arbetat. Jag har varit tjänstledig på 20% under vissa delar av min vidareutbildning och bekostat allt utom resor och viss litteratur själv.
-för att koppla till en annan sak som jag har skrivit om i detta inlägg, jag kanske  är ”ny” som lärare, men absolut inte i arbetslivet.

För min del har det varit ett givande arbetsår när det gäller pedagogiskt lärande. Speciellt tack vare det utvecklade nätverket = mitt utökade kollegium på Twitter och medlemskapet i olika skolgrupper på Facebook. Det utökade kollegiet samt att jag deltagit i det #digitala skollyftet har betytt, och betyder mycket, för min egen utveckling.

Förutom universitetsstudierna har jag köpt en rad böcker, facklitteratur om pedagogik och undervisning. Böckerna har jag läst på min fritid. Innehållet i böckerna tillsammans med vad andra pedagoger, rektorer och skolutvecklare skrivit på olika hemsidor har ”lyft” mig yrkesmässigt. Jag listar de böcker jag läst i min egen läsordning.
Litteratur som lär lärare

Anders Jönsson (2012) Lärande bedömning Gleerups
Christina Löfving (2011) Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen Liber
Ann-Marie Körling (2011) Nu ler Vygotskij Liber
Barbro Westlund (2009) Att undervisa i läsförståelse Natur&Kultur
Dylan Wiliam (2013) Att följa lärande Studentlitteratur

Det har varit roligt att också se elevernas utveckling. Jag har ständigt förbättrat min undervisning. Hur vet jag det? Jo, jag mäter det. Med ökad medvetenhet om formativ bedömning, genrepedagogik, flippad undervisning  och en modellektion i språkutvecklande undervisning av Ann-Marie Körling  kan jag bättre avläsa i mina elevers arbeten att de utvecklats. Jag kan se bevis på min egen undervisning i elevernas arbeten, för jag tittar och frågar efter det. Till exempel via ”exit-tickets”.

För tillfället går jag kursen ”Betyg och bedömning” på webben, via Karlstads universitet. Även om jag inte når ända i hamn och får 7,5 hp så har kursen inneburit en djupdykning i målen, planering av undervisning och bedömning av elevarbeten. Samt tips och ny kunskap om utvecklingssamtal. Jag inser att många pedagoger fortfarande jobbar efter den gamla läroplanen på vår skola. Det finns förbättringsområden.

Jag önskar vår skola skulle ha en liknande plan som Eskilstuna. En plan att sträva mot, en språkplan!

Nyligen var jag på ett studiebesök på en större skola i en norrländsk stad, där man jobbat länge med undervisning i svenska som andraspråk. Jag var där för att fråga en kollega, en specialpedagog om hur hon jobbar med eleverna. Hon värnar nämligen mycket om SVA elever med speciella svårigheter. Jag hade massor av frågor och fina Åsa, som hon heter, svarade allt vad hon hann och jag var så hjärtligt glad när jag gick därifrån. Inte minst över hur varmt eleverna hälsade på henne när vi gick runt på skolan. Alla vi mötte verkade känna Åsa.

Hennes bemötande fick mig att tänka på ett citat från en bok under min lärarutbildning. Det var en forskare som tillbringat mycket tid bland eleverna på en högstadieskola. Forskaren menade att ”eleverna verkade ha öron in i lärarrummet”. De lärare som pratade väl om eleverna, fick hon sällan höra något elakt om från de elever hon intervjuade. De lärarna pratade eleverna också gott om, menade forskaren.

Jag var så glad över allt som Åsa visade och berättade om sitt sätt att tänka och arbeta. Hon delade villigt med sig av sina favoriter. Jag gladde mig åt så många saker, men inte minst över hennes bekräftelse att jag jobbar ”på rätt sätt”. ”Läs, läs, LÄS!” med dina elever, och så läser du en gång till var hennes budskap. Jag fick även med mig mycket matnyttigt om hur hon bedömer elevers språkutveckling.

Ibland uppfattar jag det så, att lärare som är ”gamla” i yrket avfärdar mig ganska snabbt för att jag inte varit lärare så länge. Det är lite trist. Jag tror att alla har något att lära av andra.
Åsa sa, när vi avrundade efter mitt besök, att jag fått henne att reflektera över det jobb hon gör med alla mina frågor.
Tack Åsa, och oj vilket bra arbete du gör!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation