img_0203Denna månad blir det tre år sedan jag ”hängde” på det digitala skollyftet och startade bloggen vindelalvan.moobis.se. Det har hänt mycket sedan dess. Med mig personligen, och med mitt bloggande. Namnet @VindelAlvan står för Vindelälvan och är tillägnad mig och de älvor som dansar fritt på, och vid, vår vackra Vindelälv. Att vara lite för älvor, passar bra i en mansdominerad Lapplandskommun som Sorsele tycker jag.

Jag tog mig lite tid att titta tillbaka på de första inläggen jag gjorde på min blogg.  Då, i november 2013, skrev jag verkligen inte många rader. Jag tog inte heller ut svängarna speciellt mycket gällande vad jag tänkte, tyckte eller trodde. Det var lite obekvämt att skriva i ett forum som kunde läsas av vem som helst. Inte för att jag trodde att speciellt många skulle läsa bloggen, men ändå. Vad fel jag hade! Min blogg har till idag haft 16 000 visningar. För andra är det lite, men för mig känns det som många. Bloggen har medfört att jag fått nya kontakter, och glädjande nog får jag av och till kommentarer och glada tillrop av andra lärare, politiker, författare och kollegor! Denna blogg har också bidragit till att jag (29 februari 2016) startade en blogg som är anpassad för mina elever  som studerar svenska som andraspråk . Den bloggen har i dagsläget haft cirka 12 400 visningar, från 43 olika länder förutom Sverige.

Jag är väldigt glad att jag tagit mig tid att skriva ett, eller flera, inlägg varje månad under dessa tre år. Som Amy Tsui (2013, s. 13) skriver i boken Understanding Expertise in Teaching ”To learn from experience requires that practitioners constantly reflect on their practices”Skrivandet  har verkligen hjälpt mig att reflektera över mitt yrke som lärare i svenska som andraspråk för nyanlända elever i en liten inlandskommun långt borta från stora städer. Egentligen har vi det väldigt bra! För även om det är relativt stora avstånd till omvärlden från Sorsele, så är det inte ett långt avstånd här hos oss. Jag tänker då främst på avståndet mellan engagerade och fantastiska människor. Ibland är det skönt att kunna gå från en micro nivå, till en macro nivå.

Digitala skollyftet, 2013. Det ”lyftet” för mig skedde tack vare det utvidgade kollegiet. Jag kom i kontakt med andra lärare  främst via Twitter och det var där jag antog utmaningen att bland annat starta en blogg. Via Twitter hittade jag till skolbloggar och chatdiskussioner som lyfte och inspirerade mig. Det gör jag fortfarande, hittar nya kollegor att utbyta tankar med, på Twitter. Många av de lärare jag lärde känna där 2013 har nu gått vidare till andra, mer professionella arbetsuppgifter inom skola, men även annan verksamhet. Flera av dem har skrivit läromedel, eller böcker för att hjälpa/inspirera nyblivna, andra pedagoger. Den bok jag verkligen rekommenderar och med glädje passar på att läsa mellan alla ”måsten” i form av forskningsartiklar, är Anna Kayas fina och inspirerande bok Att undervisa nyanlända som kom ut nu i september 2016. Den boken borde alla som möter eller  har kontakt med nyanlända i skolan läsa. Anna Kaya är förövrigt, förutom att vara en god inspiratör, en av de personer som alltid lyssnat och stöttat när jag behövt kollegialt stöd.

Sedan 2013 har medierna som lärare diskuterar på, och i, blivit allt fler. Facebookgrupper ökar och är nu så vanliga att det är svårt att hinna med, poddar likaså, men det är positivt! UR sänder föreläsningar av de forskare, och andra böcker om pedagogik som jag läser.  Den senaste föreläsningen jag tittat på är denna som handlar om genrepedagogik med John Polias, Skapa mening i klassrummet. För mig som har långt till storstaden är detta ett sätt att ta del av forskning, för hemmavid är föreläsningar av forskare ytterst sällsynta.

November 2013.  Jag tror det var en kall månad! Personligen har jag sedan dess fortsatt att utveckla och höja min egen kompetens via universitetsstudier inom svenska som andraspråk. Jag tror inte jag gjort det utan  inspiration från kollegorna i det utvidgade kollegiet, och de närmaste kollegorna mer  på ”hemmaplan”. Det ständiga lärandet. Det är det som är fantastiskt med mitt yrke, det finns alltid mer saker att lära.

Nu är det oktober 2016. Något som är väldigt aktuellt och som jag bävar för är informationen som kommer gällande lärarlönelyftet och resultatet (?) av den statliga lönesatsningen.  Den 19:e ska det ges mer information om det i vår kommun. Frågan är vad det leder till, om det överhuvudtaget leder till något gott? Den som inte får ett lönelyft känner sig kränkt, och de som får kan inte heller glädja sig åt ökningen när kollegan som gör samma stora arbetsinsats blir utan kompensation. Kanske även jag blir degraderad till ”sämstelärare” som denna person påstår i ett debattinlägg. Det finns kommuner som satsat på en löneökning för alla lärare och där vissa fått lite mer tack vare de statliga pengarna.

Ja, det har hänt mycket med läraryrket i stort, och i min egen undervisning. Nu är vi en 1:1 skola. Förutsättningarna för de ensamkommande ungdomarna, de nyanlända elever som jag nu möter jämfört med november 2013 har också förändrats. De ungdomar jag kommer att undervisa (när studierna är klara) har verkligen inte fått en lättare livssituation med långa väntetider för uppehållstillstånd och oro över att inte få stanna i Sverige.

Idag har jag också mer åsikter, jag törs även föra fram dem mer nu än då!

Som att det är horribelt att vi sänder tillbaka unga människor till krigshärjade länder, det är verkligen ofattbart. Att vi i Sverige inte följer Barnkonventionens stadgar, är skandalöst!

Vill du också protestera mot vårt lands flyktingpolitik, skriv under på uppropet ”Vi står inte ut!”. Det är en protest från en rad olika yrkesgrupper mot dagens flyktingpolitik.

Vi som möter dessa ungdomar, har absolut inte fått en lättare arbetsuppgift, med unga människor som har en än mer pressad livssituation. Hur ska man kunna ta till sig undervisning, om du inte kan veta om du får stanna i det här landet eller inte, om du kan bli skickad tillbaka till ett land där det pågår ett krig? Många av våra Afghanska elever är Hazarer. Vet du hur Hazarer har det i Afghanistan?

 

2 Thoughts on “Tre år med @vindelalvan

  1. Tack Ingela! I dagarna ska beskedet om lärarlönelyftet komma. Ja, hur har man tänkt nu, våra politiker? Både nationellt och lokalt. Med tanke på att vi redan har lärarbrist i vår skolförvaltning, kan detta med de statliga pengarna vara även mer känsligt. Det har slutat lärare i andra kommuner, tack vare att de inte fått ta del av lönelyftet. Det blir intressant att se! Jag hoppas att min kommun gör oss stolta!

  2. Ingela on 22 oktober, 2016 at 23:25 said:

    Alltid lika roligt att läsa dina inlägg!
    Min egen blogg har det än så länge inte blivit mycket av…
    Håller tummarna för att du slipper degraderas till sistelärare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation